H I S T O R I K

Statens museer för världskultur

22     EGYPTISKA MUSEET OCH EGYPTENKOMMITTÉN (MEDELHAVSMUSEET)

Under hösten 1927 påbörjades arbetet på att upprätta ett egyptiskt museum i Stockholm. Initiativtagare var dåvarande kronprinsen Gustaf Adolf, riksantikvarien Sigurd Curman och amanuensen vid Victoriamuseet för egyptiska fornsaker i Uppsala, fil lic Perh Lugn. Sedan gammalt fanns betydande samlingar av egyptiska fornsaker i Nationalmuseum och Statens Historiska museum, vilka kunde tjäna som stomme i det tilltänkta museets samlingar. För att skaffa nödvändiga medel till museets verksamhet bedrevs ett energiskt insamlingsarbete under hösten och vintern. Som skattmästare för företaget verkade överintendenten Axel Lagrelius.

Den 30 april 1928 hölls ett sammanträde på Stockholms slott. Där bildades den s k Egyptenkommittén, bestående av kronprins Gustaf Adolf som ordförande och Sigrid Curman och Axel Lagrelius som ledamöter. Axel Lagrelius blev kommitténs skattmästare. Pehr Lugn fick i uppdrag att organisera och förestå det nya museet. Tills vidare skulle det drivas som ett enskilt företag och därefter eventuellt anslutas till Statens historiska museum.

Museet fick lokaler i bottenvåningen av det gamla riksbankshuset vid Järntorget.Våren 1929 kunde det nya museet öppnas.

Den nya institutionens viktigaste uppgift var att bygga upp sina samlingar. Historiska museets och Nationalmuseets egyptiska samlingar deponerades där. Likaså fick museet mottaga ett antal depositioner/donationer från privatpersoner.

En av sammanhanget mycket viktig person var den engelske samlaren, major R G Gayer-Anderson. Kontakten med honom förmedlades av Kronprinsen redan 1928. Gayer-Anderson önskade sälja sina samlingar till något museum och tack vare ett flertal donationer kunde museet köpa delar av samlingarna. Han donerade också delar av sina samlingar till museet (jfr Korrespondensen, seir E I, vol 2 och Handlingar rörande föremålsförvärv, serie F I a).

Redan när Egyptenkommittén bildades, beslöts att det blivande museet skulle inrikta sig på att förvärva föremål som kunde belysa de förhistoriska kulturerna. (Se protokollet från Egyptenkommitténs första möte den 30 april 1928, §3). På så sätt skulle museet nämligen bli till största möjliga nytta för forskare inom den nordiska och jämförande arkeologien. Det hade också konstaterats redan från början att "det såväl ur vetenskaplig som praktisk synpunkt kunde vara av stor betydelse att för museets räkning föranstalta utgrävningar i Egypten, särskilt av något förhistoriskt gravfält..." (samma protokoll, §6), en tanke som ivrigt stöddes av Kronprinsen.

År 1928 hade en expedition under ledning av professor Hermann Junker upptäckt en neolitisk boplats vid Merimde Beni i västdeltat. År 1931 finansierades grävningen där med svenska medel; likaledes deltog två svenska, Pehr Lugn med fil lic Egil Lönnberg som assistent, i undersökningarna. Samtliga fynd utom de som kairomuseet behöll för egen räkning, tillföll Sverige och Egyptiska museet. Även från följande grävningssäsonger erhöll Sverige stora föremålsmängder.

C:a 12 km från Merimde Beni Salame hade Junker på en plats med namnet Merimde Abu Ghalib påträffat mikroliter, liknande sådana som på andra fyndplatser hade daterats till mesolitisk tid. Svenskarna erhöll grävningstillstånd och efter säsongens avslutning vid Beni Salame vidtog arbetet vid Abu Ghalib. Det fortsattes under år 1933, då med fil lic Hjalmar Larsen som assistent. Pehr Lugn insjuknade och avled 1934, varför Hjalmar Larsen ledde grävningarna säsongerna 1934 och 1936/37. Fyndplatsen visade sig vara en stad från Mellersta Riket.

I samband med säsongen 1936/37 undersöktes ett antal gravar vid Ma'assara. Den rikast givande, grav 6, kunde dateras till senare hälften av andra dynastin.

Genom bidrag till British Museums grävningar i mellersta Egypten under Guy Brunton erhölls en samling föremål från Mostagedda tillhörande neolitisk tid/Gamla riket. På liknande sätt förvärvades också arkeologiskt material från andra epoker.

Vid intendenten Pehr Lugns bortgång inträdde hans hustru, Gunhild Lugn, som föreståndare för museet. hon hade redan tidigare arbetat som assistent oom vikarierande föreståndare under  Pehr Lugns frånvaro. Hjalmar Larsen tjänstgjorde som assistent i museet och grävningsledare.

Hösten 1936 utökades museets lokaler med utrymmen för studiesamling och magasin i suterrängvåningen under själva utställningslokalerna.

Fr o m 1930 fick museet anslag av lotterimedel för att bestrida driftskostnaderna. Inköp och grävningsverksamhet måste också i fortsättningen finansieras på annat sätt. Lotterimedlen utbetalades på villkor att Egyptenkommittén avgav redovisning till ecklesiastik- och handelsdepartementen samt till Vitterhetsakademien.

Fr o m 1938 erhöll museet anslag å riksstaten. Därvid gällde att Egyptenkommittén hade redovisningsskyldighet inför riksräkenskapsverket samt att kommitténs räkenskaper årligen skulle granskas av två av Vitterhetsakademiens utsedda revisorer.

De båda museiutredningar som framlade sina betänkanden 1936 resp 1951 hade utmynnat i förslaget att sammanföra det Egyptiska museet, Cypern- och Asinesamlingarna, de Iranska samlingarna samt Nationalmusei antikavdelning till ett Arkeologiskt museum för Medelhavsländerna och Främre Orienten (jfr inledningen till Cypernsamlingarnas arkiv). Genom riksdagsbeslut inrättades Medelhavsmuseet fr o m den 1 juli 1954, varvid Egyptiska museet omvandlades till Medelhavsmuseets egyptiska avdelning, dock i samma lokaler som tidigare. Gunhild Lugn gick i pension i samband med omorganisationen. Det formella överlämnandet av samlingarna till Vitterhetsakademien ägde rum den 30 oktober 1954, då Egyptenkommittén höll sitt sista sammanträde.

Källor:

Gunhild Lugn: Det Egyptiska Museet i Stockholm (Svenska Orientsällskapets årsbok 1937)

Gunhild Lugn och Hjalmar Larsen: Egyptiska Museet (Globen 1943, nr 5)

Hjalmar Larsen: Svenska grävningar i Egypten (Ymer, Tidskrift utgiven av Svenska Sällskapet för antropologi och geografi årg 1938, H 1)