H I S T O R I K

Statens museer för världskultur

19     MEDELHAVSMUSEET LENNART OCH ERNST KJELLBERGS EFTERLÄMNADE HANDLINGAR SAMT ÅKE ÅKERSTRÖMS SAMLING

Lennart Kjellberg (1857-1936), klassisk arkeolog, fil.dr 1890, professor i klassisk fornkunskap och antikens historia vid Uppsala universitet 1918-1922.

Utgrävde år 1902 i samarbete med den tyske arkeologen dr Johannes Boehlau vid antikmuseet i Kassel en del av borghöjden i Larisa, i närheten av Smyrna i Mindre Asien. Grävningen gav bl a rika fynd av keramik och en följd av terrakottafriser med figurframställningar eller rent ornamental dekor.

Olika omständigheter - bl.a. det första världskriget - förhindrade att undersökningarna fortsattes i någon större skala, men en del mindre fältarbeten utfördes. Dessutom dokumenterade man samtliga frisfragment med figurer genom att låta teckna av dem. En ögonsjukdom som så småningom ledde till blindhet hindrade Lennart Kjellberg att fullfölja arbetet i Larisa, men utgrävningarna fortsattes av de tyska medarbetarna åren 1932-1934.

Trots sin tilltagande blindhet hade Lennart Kjellberg vid sin bortgång kommit långt i arbetet med att publicera terrakottafriserna från Larisa. Hans son Ernst påtog sig uppgiften att slutföra publiceringen.

Ernst Kjellberg (1891-1938), arkeolog, konsthistoriker, under åren 1919 till 1931 amanuens vid Nationmuseum, lektor i klassiska språk, fil.dr 1926 på en avhandling om den attiska releifkonsten under högklassisk tid. Efter faderns död fortsatte Ernst Kjellberg arbetet med att färdigställa manuskriptet för tryckning och att sammanställa illustrationerna. men han kunde inte heller slutföra arbetet, vilket avbröts av hans egen bortgång år 1938.

Slutligen utgavs publikationen "Larisa am Hermos II. Die architektonischen Terrakotten" på Vitterhetsakademiens uppdrag av Åke Åkerström år 1940.

Åke Åkerström (1902-1991), klassisk arkeolog, fil.dr 1934, professor i klassisk fornkunskap och antikens historia i Göteborg. Åkerströms arbete med Larisamaterialet fortsatte med att han publicerade de fynd från grävningen, som kommit till Sverige, i monografin "Architektonischen Terrakottaplatten in Stockholm", 1951. Senare sammanfattade han sina forskningar rörande de mindreasiatiska terrakottaplattorna i verket "Die architektonischen Terrakotten Kleinasiens", utgivet år 1966.

Materialet som berör grävningarna i larisa och de arkitektoniska terrakottaplattorna överlämnades till Medelhavsmuseet av Åke Åkerström år 1991 (se brev med dnr 40/91).

Övriga handlingar har troligen överlämnats redan på Cypernsamlingarnas tid men några närmare uppgifter har inte påträffats.

Stockholm i september 1998

Inga-Britt Rosén Epel

Från Wikipedia:

Anders Lennart Kjellberg, född den 30 september 1857 i Uppsala, död där den 7 maj 1936, var en svensk klassisk arkeolog och universitetslärare. Han var son till Gustaf Kjellberg och far till Ernst Kjellberg. Kjellberg blev 1877 i Uppsala, 1882 filosofie kandidat, 1889 filosofie licentiat, 1889 filosofie doktor och 1896 docent i i klassisk arkeologi vid Uppsala universitet. Han fick professors namn i klassisk fornkunskap 1918, emeritus 1922. Kjellberg företog tillsammans med Samuel Wide sommaren 1894 en arkeologisk utgrävning av Poseidonhelgedomen på ön Kalaureia och ledde under våren 1902 tillsammans med den tyske arkeologen Johannes Böhlau en arkeologisk utgrävning på platsen för den antika staden Larissa i Mindre Asien. Redogörelser för båda dessa utgrävningar har Kjellberg lämnat i Athenische Mittheilungen 1895 och i Språkvetenskapliga sällskapets i Uppsala förhandlingar 1900-1903. Bland Kjellbergs övriga skrifter, som huvudsakligen behandlar delar av den antika konsthistorien och den forngrekiska mytologin, må särskilt nämnas "Asklepios, Mythologisch-archäologische Studien" (i Språkvetenskapliga sällskapets i Uppsala förhandlingar 1894-97).

Ernst Gustaf Ulrik Kjellberg, född 23 februari, död 5 augusti 1891 var en var en svensk konsthistoriker och arkeolog. Han var son till Lennart Kjellberg. Kjellberg blev amanuens vid Nationalmuseum 1919, filosofie doktor 1926 och samma år docent vid Stockholms högskola. Bland hans skrifter märks Studien zu den attischen Reliefs (1926).

Åke Bertil Åkerström, född 26 april 1902, död 8 oktober 1991, var en svensk   arkeolog och klassisk forskare. Han är mest känd för sitt arbete med arkitektonisk terrakotta och antika vasmålningar. Åkerström tog sin doktorsexamen vid Uppsala universitet 1934, där han var elev till Axel W Persson. Hans avhandling bär titeln Studien über die etruskischen Gräber, unter besonderer Berücksichtigung der Entwicklung des Kammergrabes och behandlar etruskiska kammargravar. Han var chef för Svenska institutet i Athen under två perioder, 1948-1956 och 1970-1972. Bibliografi:

• 1934 Studien über die etruskischen Gräber, unter besonderer Berücksichtigung der Entwicklung des Kammergrabes
• 1940 Larisa am Hermos: die Ergebnisse der Ausgrabungen 1902-1934. 2, Die architektonischen Terrakotten
• 1943 Der geometrische Stil in Italien
• 1951 Architektonische Terrakottaplatten in Stockholm
• 1966 Die Architektonischen Terrakotten Kleinasiens
• 1987 Berbati vol. 2, The Pictorial Pottery